Cairdeas go síorai

going to the dentist in a few hours and with that i'm dead tired.... i just wanted to post something and maybe make you ask yourelf where you stand. I have viewed myself as bi for about 14 years which is a long as time in the start i didn't have a term for it, i didn't know one was needed really, lately i have come to realise that that is stupid, for me the outer shell is so unimportant it isn't even funny, I mean I don't care if my 'one' is a man or a woman or short or tall or whatever cause adaptation is key and isnt it more important to love the inside than the outside? Somepeople have asked me about ho I 'came out' truth is i haven't i mean i haven't made the big statement and had the show and tell with my folks, and why should i? I dobt my family want to know anything ´more about my sexlife than i want of theirs, so when I find a longterm partner I will introduce them as such but I feel that it won't matter much anyway cause in the end my parents isn't in my relationships, I am. that said though, I adore my family I have said so manytimes, and i'm planing to get a tatoo that celebrates them, a little cluster of 7 stars one for each of my siblings and parents. i have long since wanted one that celebrates my other family, people I love dearly and would die and live for all of them, here you can really see that to me things are different i don't have the same code as the rest of you when it comes to the value of humans it seems, not for lovers or friends.anyway I have started to design it, and since it seems like it will take 7 aditional years or so to get the finances straigtened up, it will be irish themed a knotwork, cladagh and it will say Cairdeas go síorai.
now what is most important to ou what your heart says or what you think you see?
in my ears
Hurricane

mötet på tågstationen

Klappret av skor och ljudet av hundratals människor som talar fyllde den långa hllen. Vart man än såg fanns där människor som tog farväl av varandra, barn som vinkade och par som tårögt kysste varandra adjö. En kvinnoröst ropade hela tiden ut förseningar på tåg i en rad olika språk. Mitt i detta kaos av känslor satt en ensam svartklädd kille, i ena handen höll han en liten MP3 spelare och i den andra en långstjälkad röd ros. Med några sekunders mellanrum tittade han upp och såg sig om, hans blick letade längs bänkarna men hittade inte den han sökte. Det dröjde flera minuter passerade, en grov gummisula slog i golvet i samma rytm som rocklåten i som spelade i öronsnäckorna. Då kom helt oförberett ett par okända armar och lade sig runt hans hals, han flög på fötter och vände sig om, därr stod en tjej i svart och vitprickig klänning gröna leggins och grönt hår. hon log mot honom och deras ögon strålade när hon kastade sig i hans famn och de kramades för allra första gången.

möte i en hiss

De mörkt vinröda dörrarna gled sakta igen och just som de skulle slå igen stacks en välmanikerad hand in i springan, dörren gled upp med ett lätt surrande och allt eftersom avslöjades en smal arm med ett antal armband och sedan en ung kvinna i blåjeans och en lejongul halterneck tunika . När mina ögon mötte hennes nästan dog jag, av alla jag kunde ha sprungit in i på ett hotell stod här Miley Cyrus. Halsen snörde ihop sig och orden fastnade i bröstet medan hissen sakta åkte neråt. Den glada trudelutten som som spelats i hissen på heltid gjorde att min puls skenade och jag kände hur svetten samlades i mina handflator. "Hej jag heter Marie." "Hej jag är ditt största fan." "Hej vad gör du i den här stan?" hälsningsfraserna strömade genom hjärnan men inget kom fram, det här var ju den stora idolen, tjejen jag såg på TV varje dag och under de senaste månaderna hade jag lärt mig alla hennes låtar. Mamma säger jämt att jag tillber henne som något sorts gud. Just som hissen stannade på entréplan härdes ett utdraget prrft genom hissen, sångerskan tittade ner i mattan, rodnade lätt och lämnade hissen så fort hon bara kunde. Hon lämnade en lätt odör efter sig och ig med tefatsstora ögon då jag insåg att min idol bara var mänsklig.

Info and stuff

As my international readers might see I have posted in swedish, this will happen a lot in the future I hope as I am writting challanges posted on a writterscoaches blogg, with some hope it might enhance my litterary skills, if not then it is a nice past time, don't be affraid I will keep posting in english just for you guys, but trust me it wont be anymore regular than before.
lots of love to all of you, stay strong and keep your spirits up, no matter what keep your heart true and pursue your dreams.
in my ears
Blasphemy

SkrivPuff Rosa

Hon såg ingenting, inte hans genomträngande klarblå ögon, hans tjocka rågblonda hår, den vältränade kroppen som vittnade om hans passion för simning. Allt hon såg var den randiga skjortan, den rosa randiga skjortan. Hon såg en känslig man som grät öppet när Titanic sjunker och historien inte får ett lyckligt slut, hon såg en kille som fortfarande älskade sin mamma och sa det till henne. Hennes ögon förmedlade en dansbands fantast i gabardinbyxor och nylonkavaj, en man som beställer paraplydrinkar när han går ut med grabbgänget trotts att de andra dricker öl eller whiskey. Den man hon kunde se gick genom parken en kall vinterdag men den han höll i handen var inte henne utan en annan ansiktslös man. Det nästan oskuldsfulla leendet som spelade på hans läppar fick henne att fatta ettbeslut. Hon log lite och lutade sig fram, hon fick tala rätt högt för att han skulle höra henne över den rytmiskt dunkande bassen.
- Nej tack, Kanske en annan gång.
Han ryckte på axlarna och lämnade henne stående vid det höga mingelbordet, Han gick genom folkhopen som rytmiskt dansade till musiken. När han försvunnit utom synhåll visste hon inte villken framtid hon just nobbat, då hon inte kunde se förbi sina egna fördomar. Om de nu var fördomar