möte i en hiss

De mörkt vinröda dörrarna gled sakta igen och just som de skulle slå igen stacks en välmanikerad hand in i springan, dörren gled upp med ett lätt surrande och allt eftersom avslöjades en smal arm med ett antal armband och sedan en ung kvinna i blåjeans och en lejongul halterneck tunika . När mina ögon mötte hennes nästan dog jag, av alla jag kunde ha sprungit in i på ett hotell stod här Miley Cyrus. Halsen snörde ihop sig och orden fastnade i bröstet medan hissen sakta åkte neråt. Den glada trudelutten som som spelats i hissen på heltid gjorde att min puls skenade och jag kände hur svetten samlades i mina handflator. "Hej jag heter Marie." "Hej jag är ditt största fan." "Hej vad gör du i den här stan?" hälsningsfraserna strömade genom hjärnan men inget kom fram, det här var ju den stora idolen, tjejen jag såg på TV varje dag och under de senaste månaderna hade jag lärt mig alla hennes låtar. Mamma säger jämt att jag tillber henne som något sorts gud. Just som hissen stannade på entréplan härdes ett utdraget prrft genom hissen, sångerskan tittade ner i mattan, rodnade lätt och lämnade hissen så fort hon bara kunde. Hon lämnade en lätt odör efter sig och ig med tefatsstora ögon då jag insåg att min idol bara var mänsklig.