mötet på tågstationen

Klappret av skor och ljudet av hundratals människor som talar fyllde den långa hllen. Vart man än såg fanns där människor som tog farväl av varandra, barn som vinkade och par som tårögt kysste varandra adjö. En kvinnoröst ropade hela tiden ut förseningar på tåg i en rad olika språk. Mitt i detta kaos av känslor satt en ensam svartklädd kille, i ena handen höll han en liten MP3 spelare och i den andra en långstjälkad röd ros. Med några sekunders mellanrum tittade han upp och såg sig om, hans blick letade längs bänkarna men hittade inte den han sökte. Det dröjde flera minuter passerade, en grov gummisula slog i golvet i samma rytm som rocklåten i som spelade i öronsnäckorna. Då kom helt oförberett ett par okända armar och lade sig runt hans hals, han flög på fötter och vände sig om, därr stod en tjej i svart och vitprickig klänning gröna leggins och grönt hår. hon log mot honom och deras ögon strålade när hon kastade sig i hans famn och de kramades för allra första gången.